Nu inträffar den händelse, som var förebildad i den sista högtidliga tjensten på försoningsdagen. När tjensten i det allra heligaste hade blifvit fullbordad och Israels synder blifvit flyttade från helgedomen i kraft af syndoffrets blod, framstäldes syndabocken lefvande inför Herren; och i menighetens närvaro bekände öfverstepresten öfver honom" alla Israels barns missgerningar och alla deras öfverträdelser i alla deras synder" och lade dem på bockens hufvud. Så äfven när försoningsverket i himmelens helgedom är fullbordadt, skola Guds folks synder, i Guds, de himmelska änglarnes och den återlösta härskarans närvaro, läggas på satan, som förklaras skyldig till allt det onda han har förledt Guds barn till att begå. Och liksom syndabocken blef förd ut i en öken, så skall satan förvisas till jorden, som då är en obebodd och dyster ödemark.