”Köpmännen på jorden," som "hafva riktat sig genom hennes yppighets makt," "skola, af fruktan för hennes plåga, stå långt ifrån, gråtande och sörjande, och säga: Ve, ve den stora staden, som var klädd i fint linne och purpur och skarlakan och skimrade af guld och ädla stenar och perlor, att på en enda stund denna stora rikedom har blifvit förödd !" Sådana äro de straffdomar, som drabba Babylon på Guds vredes och hämds dag. Hon har uppfylt sitt syndamått, hennes stund har kommit, hon är mogen för ödeläggelse.