Ehuruväl satan har blifvit tvungen till att erkänna Guds rättfärdighet och att böja sig för Kristi öfverhöghet, är hans karaktör likväl oförändrad. Hans upproriska anda utbryter åter såsom en mäktig ström. Full af raseri, beslutar han att icke uppgifva den stora striden. Tiden har kommit, när det sista förtviflade försöket måste göras mot himmelens Konung. Han bemödar sig om att inspirera sina undersåtar med sin egen vrede och att väcka dem till en -ögonblicklig strid. Men bland alla de otaliga millionerna, ,som han har lockat till uppror, finnes nu ingen, som vill erkänna hans öfverhöghet. Hans makt är bruten. De ogudaktige äro intagna af samma hat mot Gud, som besjälar satan; men de se, att deras sak är hopplös, att de icke kunna besegra Jehova. Deras raseri upptändes mot satan och dem som hafva varit hans medhjälpare till att bedraga, och med demonisk vrede öfverfalla de dem.