Nu rustar satan sig till den sista stora kampen för att erhålla herraväldet. Medan mörkrets furste var beröfvad sin makt och afskuren från sitt bedrägeri, var han eländig och nedslagen; men när de ogudaktige döde uppstå, och han ser den ofantligt stora mängden, som står på hans sida, återupplifvas hans hopp, och han föresätter sig att icke uppgifva den stora striden. Han skall samla alla de förtappades härskaror under sitt baner och genom dem söka att utföra sina planer. De ogudaktige äro satans fångar. Genom att förkasta Kristus harva de antagit upprorsstiftarens styrelse. De äro färdiga att antaga hans förslag och att efterkomma hans befallningar. Men han fortsätter med sin gamla list och framställer sig icke såsom' satan, utan påstår, att han är den furste, som är verldens rätt mätige egare och hvilkens arf har blifvit olagligen beröfvadt honom. Han framställer sig såsom en förlossare inför sina bedragna undersåtar samt försäkrar dem, att det är på grund af hans makt, som de blifvit uppväckta ur sina grafvar, och att han nu ämnar befria dem från det grymmaste tyranni. Enär Kristus icke är närvarande, tager satan tillfället i akt att göra underverk för att stadfästa sina påståenden. Han stärker de svage och upplifvar alla med sin egen anda och kraft. Han föreslår att leda dem mot de heliges läger och att taga Guds stad i besittning. Med satanisk glädje pekar han på de otaliga millioner, som hafva blifvit uppväckta från de döde, samt förklarar, att han såsom deras ledare säkerligen kan omstörta staden och återvinna sin tron och sitt rike.