Söndringen i kyrkan fortfor ännu. Det var nu tre påfvar, som stredo om herraväldet, och deras strid fylde kristenheten med förbrytelser och uppror. Icke nöjda med utfärdandet af bannlysningsbullor, grepo de till vapen. De sökte alla att skaffa sig sådana och att lega soldater. Härtill behöfdes naturligtvis penningar, och för att erhålla dessa utbjöd man till salu alla kyrkans gåfvor, ämbeten och välsignelser. Presterna följde äfven sina förmäns exempel och togo sin tillflykt till simoni och krig för att förödmjuka sina rivaler och befästa sin egen makt. Med dagligen tilltagande djärfhet höll Huss straffpredikningar mot de styggelser, som man lät försiggå i religionens namn, och folket, som höll med honom, anklagade öppet de romerske ledarne för att vara upphofvet till allt det elände, för hvilket kristenheten var utsatt.