I ett annat bref till en prest, som hade blifvit en evangelii lärjunge, talade Huss med djup ödmjukhet om sina egna fel och anklagade sig sjelf för att hafva funnit behag uti att kläda sig fint och att hafva förspilt flere timmar i onyttig sysselsättning; derpå tillade han följande rörande förmaningar: "Må Guds ära och själars frälsning sysselsätta dina tankar, icke förvärfvandet af ett makligt lif och samlande t af egodelar. Vakta dig för att pryda ditt hu.s mera än din själ, och visa framför allt omsorg om din andliga byggnad. Var from och ödmjuk mot de fattige och förslösa icke dina medel genom ett öfverdådigt lefnadssätt. Om du icke omvänder dig och afstår från onyttiga ting, så fruktar jag för, att du skall blifva strängt tuktad liksom jag sjelf. . . . Du känner min lära, ty du har mottagit min undervisning från, din barndom; det är derför onödigt, att jag skrifver vidare till dig. Jag besvärjer dig vid Guds nåd, att du icke efterföljer mig i något af de fåfängliga ting, i hvilka du har sett mig falla." På omslaget till brefvet skref han ytterligare: "Jag besvärjer dig, ! min vän, att icke bryta detta sigill, förrän du har fått säker underrättelse om, att jag är död."