I sitt dystra fängelse förutsåg Huss buru den sanna tron skulle segra; i sina drömmar fördes han tillbaka till kapellet i Prag, der han hade predikat evangelium, och såg, att påfven och hans biskopar utplånade de bilder af Kristus, som han hade målat på väggen. Denna syn bedröfvade honom mycket, mon den följande dagen fyldes hans hjärta med glädje, när han såg många konstnärer ifrigt sysselsatta med att åter framställa bilderna i större antal och med klarare färger. Då deras verk var färdigt sade målarne till den stora skaran, som omgaf dem: "Låt nu påfvarne och biskoparhe komma; de skola aldrig mera utplåna dem!" "Jag är säker på, sade reformatorn när han omtalade sin dröm," att Kristi bild skall aldrig blifva utplånad. De önska att förstöra den; men den skall blifva tecknad i människors hjärtan af mycket bättre predikanter än jag."