Han blef nu öfverlemnad åt de verldsliga myndigheterna och fördes bort till den plats, der bålet var upprest. En ofantligt stor folkskara följde honom - flere hundra beväpnade män, prester och biskopar i sina kostbara kläder samt invånarna i Konstans. Då han hade blifvit bunden vid pålen, och allt var färdigt för antändning, uppmanade man martyren ännu en gång att frälsa sitt lir och återkalla sina villfarelser. "Hvilka villfarelser," sade Huss, "skall jag återkalla? Jag vet ej med mig sjelf, att jag är skyldig till någon. Jag kallar Gud till vittne på, att allt hvad jag bar skrifvit och talat, har varit afsedt att frälsa själar från synd och förderf; derför skall jag med största glädje stadfästa med mitt blod den sanning, som jag har skrifvit och predikat."