Huss utmärkte sig snart vid universitetet på grund af sin outtröttliga flit och sina snabba framsteg, på samma gång som hans heliga lif och saktmodiga, behagliga uppförande skaffade honom allmän aktning. Han var en trogen och uppriktig anhängare af den romerska kyrkan, och han sökte ifrigt efter de andliga välsignelser, som den föregaf sig kunna skänka. En gång, då en jubelfest hölls, biktade han sig samt utbetalade de sista penningar han egde, och der efter deltog han i resttåget, så att han kunde erhålla den utlofvade aflösningen. Sedan han fulländat sina studier vid universitetet, blef han ordinerad till prest; och enär han hastigt steg i anseende, blef han snart anstäld vid konungens hor. Han blef äfven utnämd till professor och sedan till rektor vid universitetet, der han hade erhållit sin bildning. På några år hade den anspråkslöse frieleven blifvit sitt lands stolthet, och hans namn blef ryktbart i hela Europa.