Han återkallade nu sitt förra medgifvande och, som en man nära döden, begärde han allvarligt ett tillfälle att försvara sig. Prelaterna fruktade för verkan af hans ord och påstodo, att han skulle blott bekräfta eller förneka de beskyllningar, som gjordes emot honom. Men Hieronymus protesterade emot en sådan grymhet och orättvisa. "I harven hållit mig inspärrad i 340 dagar i ett vederstyggligt fängelse," sade han, "fullt af orenlighet och vämjelig stank samt i den största saknad af lifvets alla förnödenheter; derpå framställen I mig för eder och vägren att höra mig, medan I lyssnen till mina fienders ord. Om I verkligen ären vise män och veddens ljus, så vakten eder, att I icke synden emot rättfärdighet. Hvad mig angår, är jag blott en svag dödlig; mitt lif har blott litet värde, och när jag uppmanar eder att icke afkunna en orättvis dom, så talar jag mindre för min egen skull än för eder."