Under sjelfföebråelse på grund af sitt eget förnekande af sanningen fortsatte Hieronymus: "Bland alla synder, som Jag har begått sedan min ungdom, trycker ingen så tungt på mitt sinne och förorsakar mig en så bitter ånger som den, hvilken jag begick på denna ödesdigra plats, när jag godkände den skändliga domen, som afkunnades öfver Wycliffe och den helige martyren, John Huss, min herre. Ja, jag bekänner det af hjärtat och försäkrar med fasa, att jag skamligt förlorade modet, när jag förkastade deras lärosatser af fruktan för döden. Jag anropar derför den allsmäktige Guden, att han vill förlåta mig mina synder och synnerligen denna, som är den största af dem alla." Pekande på sina domare sade han med bestämdhet: "I fördömden Wycliffe och Huss, icke emedan de angrepo kyrkans lära och satte den i fara, utan blott emedan de uttalade sitt ogillande med hänsyn till presterskapets förargelseväckande lefnad - dess ståt och högmod samt prelaternas och presternas alla laster. Jag instämmer med dem i de beskyllningar, som de hafva framstält och som icke kunna vederläggas, samt anser dem rättmätiga."