Innan kort afkunnades hans dödsdom. Man förde honom till samma plass, der Huss hade uppgifvit sitt lif. Han sjöng, då han gick på vägen dit, och hans ansigte lyste af glädje och frid. Hans blick var fäst på Kristus, och döden hade icke mer någon fasa för honom. Då bödeln var i begrepp att antända bålet, steg han bakom honom; men martyren utropade: "Kom djärft fram och sätt eld framför mitt ansigte. Hade jag varit rädd, skulle jag icke nu vara här."