Den stora striden 1895 kapitel 6. 105. Från sida 115 i den engelska utgåva. | tillbaka |
De sista ord han uttalade, då lågorna slogo upp omkring honom, voro en bön. "Herre, allsmäktige Fader," utropade han, "var mig nådig och förlåt mina synder; ty du vet, att jag alltid har älskat din sanning." Hans röst tystnade. Men hans läppar fortforo att röra sig i bön. |