Men en räddare uppstod. Ziska, som kort efter krigets begynnelse blef fullständigt blind, men som icke desto mindre var en af sin tids skickligaste generaler, anförde böhmarne. Förtröstande på Guds hjälp och sin saks rättfärdighet, motstod den lilla nationen de mäktigaste härar, som kunde föras emot den. Kejsaren samlade upprepade gånger nya härar och ryckte emot Böhmen, men han måste ständigt draga sig tillbaka med vanära. Hussiterna blefvo derigenom höjda öfver all fruktan för döden, och ingen kunde hålla stånd emot dem. Några år efter krigets begynnelse dog den tappre Ziska; men Prokopius intog hans plats. Han var en lika modig och duglig general som Ziska och i några afseenden var han en skickligare ledare.