De påfliga ledarne uppgåfvo nu hoppet om att segra genom våld och togo derför sin tillflykt till list. De ingingo en öfverenskommelse, hvilken lofvade böhmarne samvetsfrihet, men i verkligheten försatte dem under Roms välde. Böhmarne hade nämt fyra punkter såsom vilkor för fred med Rom: Frihet till att predika Bibeln; att både brödet och vinet skulle utdelas till församlingen i nattvarden, samt att modersmålet skulle brukas vid gudstjensten; att presterskapet skulle uteslutas från alla verldsliga ämbeten och från verldslig myndighet; och att de borgerliga domstolarne skulle i fall af förbrytelser hafva rätt till att döma såväl prester som andra. De påfliga myndigheterna gingo slutligen in på att antaga dessa fyra punkter, dock med förbehåll, att kyrkan skulle hafva rätt till att förklara dem och att afgöra deras egentliga betydelse. Man träffade en öfverenskommelse på denna grund, och Rom vann genom förställning och bedrägeri hvad det förgäfves sökt att vinna genom krig. Ty när kyrkan sjelf kunde förklara hussiternas freds artiklar, liksom hon förklarade Bibeln, så kunde hon förvända deras mening till öfverensstämmelse med sina egna afsigter.