Luther blef prestvigd samt kallades sedan från klostret till professuren vid universitetet i Wittenberg. Här hängaf han sig åt att studera Bibeln på grundspråken. Han begynte att hålla föreläsningar öfver Bibeln och förklarade psalmerna, evangelierna och epistlarne inför stora folkskaror, som lyssnade med glädje. Staupitz, hans vän och föreståndare, uppmanade honom att bestiga predikstolen och förkunna Guds ord. Luther tvekade; ty han kände sig ovärdig att tala till folket i Kristi ställe. Först efter en lång strid gaf han efter för sin väns enträgna anhållan. Han var redan mäktig i skrifterna, och Guds nåd hvilade öfver honom. Han vann sina åhörares ynnest genom sin vältalighet. Hans klara och kraftiga framställning af sanningen överbevisade deras förstånd, och hans brinnande nit rörde deras hjärtan.