Luther var ännu en trogen son af den påfliga kyrkan, och han hade aldrig tänkt blifva något annat. Gud styrde det sålunda, att han beslöt att besöka Rom. Han företog resan till fots och sökte härberge i klostren under vägen. I ett kloster i Italien blef han mycket förundrad, då han såg den rikedom, prakt och vällefnad, som berskade der. Hafvande en furstlig inkomst, bodde munkarne i präktiga rum, klädde sig i de rikaste och mest dyrbara kläder och frossade vid bord, fullsatta med de mest utsökta rätter. Med plågsam misströstan jämförde Luther denna scen med sitt eget sjelfförsakande och besvärliga Iii. Hans sinne blef förvirradt.