Till slut såg han på afstånd staden på de sju kullarne. Med djup känsla kastade han sig ned på jorden och utropade: "Heliga Rom, jag helsar dig!" Han gick in i staden, besökte kyrkorna, hörde de underbara berättelserna, som prester och munkar upprepade, och utförde alla ceremonier, som fordrades. Öfverallt såg han scener, som fylde honom med förvåning och förfäran. Han såg, att orättfärdighet herskade bland alla klasser af presterskapet. Han hörde opassande skämt från prelaterna och intogs af fasa, när han såg deras förfärliga ringaktning för det heliga äfven under messan. Då han kom i sällskap med munkarne och borgaren a, fick han skåda utsväfningar och vällust; hvart han vände sig, såg han vanhelgande i stället förhelighet. Han skref: "Det är otroligt, hvilka synder och nedrigheter man begår i Rom. Man måste se och höra dem för att kunna tro det. Följaktligen har det blifvit vanligt att säga: Om det fins något helvete, så är Rom bygdt öfver det; det är en afgrund, ur hvilken alla synder utgå."