Luther begynte nu frimodigt sitt verk som sanningens förfäktare. Hans röst hördes från predikstolen i en innerlig, högtidlig varning. Han framstälde för folket syndens förderfliga natur och lärde det, att människan kunde omöjligen genom sina egna gerningar förminska dess skuld eller undgå dess straff. Intet annat än bättring till Gud och tro på Kristus kan frälsa syndare. Kristi nåd kan icke köpas; den är en fri gåfva. Han rådde folket att icke köpa aflat, utan att i tro se upp till den korsfäste Förlossaren. Han omtalade sin egen smärtsamma erfarenhet, i det han förgäfves sökte att erhålla frälsning genom sjelfförnedring och botöfningar, och han försäkrade sina åhörare, att han fann frid och glädje endast genom att se bort från sig sjelf och tro på Kristus.