Men den vidskepliga mängden, som älskade synden, för skräektes öfver att de spetsfundigheter, som hade lugnat dess fruktan, blefvo bortskaffade. Listiga andlige, som blefvo förhindrade uti att beskydda förbrytelser och sågo, att deras vinning stod i fara, blefvo förbittrade och samlade sig till att försvara sina anspråk. Luther måste hålla stånd mot bittra anklagare. Några beskylde honom för att hafva handlat förhastadt och enligt ögonblickets ingifvelser. Andra beskylde honom för trotsighet och påstodo, att han icke var ledd af Gud, utan att hans handlingar härflöto från stolthet och förmätenhet. Han svarade: "Hvem vet icke, att man kan sällan framkomma med, en ny idé utan att hafva något utseende af stolthet och utan att blifva anklagad för att väcka strid. Hvarför blefva Kristus och! alla martyrena dödade? - Emedan de syntes stolt förakta sin tids vishet, samt framstälde nya sanningar utan att först råd. fråga dem som försvarade de gamla åsigterna."