När fienderna hänvisade till bruk och traditioner eller till påfvens påståenden och myndighet, så gick Luther dem till mötes med Bibeln och icke med något annat. Här fans ett vittnesbörd, som de icke kunde motsäga; derför ropade vidskepelsens och de döda formernas slafvar på hans blod, likasom judarne hade ropat på Kristi blod. "Han är en kättare," ropade de romerske svärmarena; "det är synd att låta honom lefva en timme längre! Bort med honom till schavotten, strax! " Men Luther föll likväl icke ett byte för deras raseri. Gud hade ett verk för honom att utföra, och himmelens änglar blefvo sända att beskydda honom. Många, som hade erhållit det dyrbara ljuset från Luther, blefvo emellertid föremål för satans vrede och ledo frimodigt martyrdöden för sanningens skull.