Luthers lära väckte uppmärksamhet bland tänkande personer öfverallt i Tyskland. Från hans predikningar och skrifter utgingo ljusstrålar, som väckte och upplyste många tusen. En lefvande tro trädde i stället för det döda formväsendet, som församlingen så länge hade fasthållit. Folket förlorade dagligen förtroendet till den katolska vidskepelsen; de binder, som kommo af fördomar, gåfvo vika. Guds ord, enligt hvilket Luther pröfvade hvarje lära och hvarje påstående, var likt ett tveeggad svärd som skar igenom till folkets hjärtan. Öfverallt uppväcktes en längtan efter andligt framåtskridande. Öfverallt visade sig en sådan hunger och törst efter rättfärdighet, att man ej hade sett något liknande under århundraden. Folkets uppmärksamhet som så länge varit riktad på mänskliga ceremonier och Jordiska medlare, riktades nu under ånger och tro på Kristus och honom korsfäst.