Vid denna tid, då Luther hade så stort behof af en uppriktig väns sympati och råd, sände Guds försyn Melanchton till Wittenberg. Melanchton var ung, anspråkslös och tillbakadragen i sitt uppförande; detta tillsammans med hans sunda omdömesförmåga, stora kunskap och intagande vältalighet tillika med en ren och uppriktig karakter tillvunna honom allmän beundran och aktning. Han utmärkte sig icke mindre genom sitt saktmodiga sinnelag än genom sina lysande talanger. Han blef snart en ifrig evangelii lärjunge samt Luthers mest pålitlige vän och aktade medarbetare. Hans saktmodighet, försigtighet och noggrannhet passade väl i förening med Luthers mod och ifver. Deras samverkande gaf reformationen mera styrka och blef en källa till stor uppmuntran för Luther.