Det blef anordnadt, att förhöret skulle hållas i Augsburg, och reformatorn tillryggalade vägen dit till fots. Många hyste en allvarlig fruktan för honom. Man hade öppet hotat att gripa och mörda honom på vägen; hans vänner båda honom att icke sålunda sätta sitt lir i fara. De uppmanade honom äfven att lemna Wittenberg en tid och söka tillflykt bland dem, som gerna skulle beskydda honom; men han ville icke lemna den ställning, i hvilken Gud hade satt honom. Han måste fortfarande troget försvara sanningen trots de stormar, som rasade emot honom. Han sade: "Jag är liksom Jeremias, en man, hvilken utsättes för strid och motsägelser. Men ju mera de föröka sina hotelser, desto mera föröka de min glädje. . . . De harva redan sönderrifvit min ära och mitt goda namn. Allt jag har qvar, är min eländiga kropp; låt dem också taga den, så skola de förkorta mitt lif några timmar. Men de skola likväl icke få min själ. Den som beslutar sig att framställa Kristi ord för verlden, måste förvänta döden hvarje stund."