När den påfliga legaten fick veta, att Luther ankommit till Augsburg, blef han mycket glad. Det tycktes, som om den besvärlige kättaren, hvilken hade väckt hela verldens uppmärksamhet, nu var i Roms makt, och legaten beslöt att icke låta honom undkomma. Reformatorn hade uraktlåtit att skaffa sig ett lejdebref. Hans vänner uppmanade honom att icke infinna sig hos legaten utan ett sådant, och de sjelfva åtaga sig att anskaffa det af kejsaren. Legaten hade för afsigt att tvinga Luther om möjligt till att återkalla eller, i händelse detta misslyckades, att föra honom till Rom och låta honom undergå samma öde, som drabbade Huss och Hieronymus. Han sökte derför genom sina biträden att förmå Luther att inställa sig utan lejdebref och förlita sig på legatens barmhertighet. Men detta vägrade han bestämdt att göra. Han infann sig icke hos det påfliga sändebudet, förrän han hade erhållit detta dokument, som försäkrade honom om kejsarens beskydd.