Oaktadt Luther hade erhållit ett lejdebref, uppgjorde likväl katolikerna planer för att gripa och fängsla honom. Hans vänner påyrkade, att enär det ej vore till någon nytta för honom att längre uppehålla sig der, borde han återvända till Wittenberg utan uppskof, och de uppmanade honom att .vara ytterst försigtig att dölja sina afsigter. Han lemnade derför Augsburg före dagningen till häst, ledsagad endast af en vägvisare, som magistraten förskaffat honom. Med många dystra aningar drog han hemligt åstad genom mörka och tomma gator. Vaksamma och grymma fiender uppgjorde planer att förgöra honom. Skulle han undkomma de snaror, som man gjorde i ordning för honom? Dessa ögonblick voro fulla af bekymmer och innerlig bön. Han kom till en liten port i stadsmuren. Man öppnade den för honom; han och hans ledsagare drogo obehindradt ut genom den. När flyktingarne kommit utom staden, påskyndade de sin flykt; och innan legaten fått kunskap om Luthers af tåg, var han bortom sina förföljares område. Satan och hans utskickade hade lidit ett nederlag. Den man, som de trodde sig hafva i sin makt, var borta, undsluppen såsom fogeln ur fogelfängarens snara.