Han såg äfven, att Luther som professor vid universitetet gjorde ovanligt stor framgång. Endast ett år hade förflutit, sedan reformatorn uppslog sina teser på slottskyrkan; men antalet pilgrimer, som nu besökte kyrkan på allhelgonadagen, var betydligt mindre än förut. Den katolska kyrkan hade förlorat offer och tillbedjare, men deras plats intogs af en annan klass, som nu kom till Wittenberg - icke pilgrimer för att tillbedja hennes reliker, utan studenter för att fylla hennes lärosalar. Luthers skrifter hade öfverallt uppväckt ett nytt intresse för elen Heliga Skrift, och icke blott från alla delar af Tyskland, utan äfven från andra länder strömmade studenter till universitetet. Unge män, som för första gången sågo Wittenberg, brukade "lyfta sina händer mot himmelen och tacka Gud, emedan han hade låtit sanningens ljus lysa från Wittenberg, liksom i forna tider från Sions berg, så att det kunde framtränga till de mest aflägsna länder."