Luther var ännu blott delvis omvänd från katolicismens villfarelser. Men allt efter som han jämförde den Heliga Skrift med de påfliga påbuden och förordningarna, intogs han af förundran. Han skref: "Jag läser påfvens dekretaler, och. : . jag vet icke om påfven är antikrist sjelf eller hans apostel, så falskt framställes, ja äfven korsfästes Kristus i dem.” Likväl var Luther på denna tid ännu en anhängare af den romerskkatolska kyrkan, och hade icke tänkt på, att han någonsin skulle skiljas från dess samfund.