Rom blef allt mer förbittradt öfver Luthers angrepp, och några af hans fanatiske motståndare - bland dessa voro doktorer vid katolska universitetet - försäkrade, att den som sloge ihjäl den upproriske munken, vore utan synd. En främling med en pistol gömd under sin kappa närmade sig en dag reformatorn och frågade honom hvarför han gick sålunda allena. "Jag är i Guds händer," svarade Luther, "han är min hjälp och min sköld. Hvad kunna människor göra mig?" När främlingen börde dessa ord, blef han blek och flydde, som om han hade sett himmelens änglar.