I en böneskrift till Tysklands kejsare och adel för en reformation i kristendomen skref Luther angående påfven: "Det är fasligt att se honom, som kallas Kristi ställföreträdare, uppvisa en större prakt än någon kejsare. Ar detta att representera den fattige och föraktade Jesus eller den ödmjuke St. Petrus? Påfven, säga de, är verldens herre. Men Kristus, hvilkens ställföreträdare han berömmer sig af att vara, sade: 'Mitt rike är icke af denna verlden.' Kan en ställföreträdares herravälde sträcka sig längre än hans herres?"