Man bestämde en viss betalning för hvarje synd, och människorna fingo tillåtelse att synda, när blott kyrkans kassa hölls väl fyld. Sålunda skredo de två rörelserna framåt - den ena utbjöd syndaförlåtelse för penningar, den andra utbjöd syndaförlåtelse genom Kristus, Rom gaf tillåtelse till att synda och gjorde det till en inkomstkälla; reformatorerna bestraffade synden och hänvisade till Kristus såsom Försonaren och Frälsaren.