Vid konferensen" steg Eck stolt upp på en predikstol, som var skönt prydd, medan den anspråkslöse Ökolampadius klädd i grofva kläder, satt midt för sin motståndare på en för tillfället uppförd simpel ställning. Ecks stentors-stämma och gränslösa sjelfförtroende sveko honom aldrig. Hans nit eggades genom den förhoppningen, att han skulle erhålla guld såväl som ryktbarhet; ty man hade lofvat att frikostigt belöna trons försvarare. När han ej hade några bevis att anföra, gjorde han bruk af förolämpningar, ja till och med af eder. |