Zwingli blef snart kallad från Basel för att begynna sitt lifsarbete. Hans första arbetsfält var i en socken bland Alperna, icke långt från dalen der han var född. När han hade blifvit ordinerad till prest, ”egnade han sig med hela sitt hjärta åt ransakandet af den gudomliga sanningen; ty han visste godt,” säger en annan reformator, ”huru mycket den bör veta, åt hvilken Kristi hjord är anförtrodd.” Ju mera han ransakade Skriften, desto klarare såg han kontrasten mellan dess sanning och Roms kätteri. Han antog Bibeln såsom Guds ord och såsom den enda tillräckliga och ofelbara regeln. Han insåg, att den bör vara sin egen uttolkare. Han vågade icke försöka att uttolka Skriften sålunda att den understödde en förut antagen teori, utan ansåg det för sin pligt att framhålla dess uttryckliga och tydliga lära. Han sökte att erhålla all den hjälp, som fans att tillgå, för att få ett fullständigt och rätt begrepp om dess betydelse, och han bad om den Helige Andes vägledning samt förklarade, att den skulle uppenbara Skriftens mening för alla som med uppriktighet och bön sökte derefter.