Bedrövad och förtvivlad, gick jag ofta allena till någon undanskymd plats, för att utgjuta min själ för Honom, som inbjuder de trötta och nedtyngda, att komma och finna vila. I och med, att min tro åberopade Hans löften, tycktes Jesus vara väldigt nära. Himmelens underbara ljus strålade då omkring mig och jag verkade vara omgärdad av min Frälsares armar, och brukade då föras bort i en syn. Men då jag berättade, vad Gud hade uppenbarat för mig allena, där inget jordiskt inflytande kunde påverka mig, blev jag bedrövad och förundrad över att höra somliga antyda, att de, som levde närmast Gud, löpte störst risk för, att bli bedragna av Satan. Somliga ville ha mig till att tro, att det inte fanns någon Helig Ande och att alla de upplevelser, som heliga gudsmän hade, endast var en verkan av hypnos, eller ett Satans bedrägeri.