Frestaren hävdar, att Kristus har flyttat sätet för Sin ära och makt till ett okänt område, och att människor inte längre behöver göra sig omaket, att upphöja Hans karaktär och lyda Hans lag. Han tillkännager, att mänskliga väsen skall vara sin egen lag. Dessa spetsfundigheter upphöjer jaget och gör Gud till ingenting. Kontrollen över tygellösheten och omoralen inom mänskosläktet förstörs. Begränsningen av lasterna blir allt svagare. Världen varken älskar eller fruktar Gud. Och de, som vare sig älskar eller fruktar Gud, kommer snabbt att mista all ömsesidig pliktkänsla. De är utan Gud och utan hopp i världen.