På vägen tillbaka blev jag svårt sjuk, och led mycket. Mina föräldrar, min man och mina systrar förenade sig i bön för mig, men jag plågades i tre veckor. Jag svimmade ofta, som om jag hade dött, men som svar på bön kom jag åter till livet. Mina kval var så stora, att jag bad dem omkring mig, att inte be för mig; för jag trodde, att deras böner bara förlängde min pina. Våra grannar gav upp mig till döden. Under en tid behagade det Herren, att pröva vår tro.