Medan vi var hos broder Harris, hade jag ett samtal med en syster, som bar guldsmycken, och ändå bekände sig till tron på Kristi ankomst. Vi talade om Skriftens förmaningar mot bärandet av smycken. Men hon sade, att Salomo fick befallningen, att försköna templet, och hänvisade till uttalandet om, att gatorna i Guds stad var av rent guld. Hon sade, att om vi genom att bättra på utseendet, genom att bära guld, uppnådde inflytande i världen, vore det (114) riktigt. Jag svarade, att vi var fattiga, fallna, dödliga människor, och i stället för att pynta dessa kroppar, därför att Salomos tempel förskönades, bör vi komma ihåg vårt fallna tillstånd, och att det har kostat Guds Sons lidande och död, för att återlösa oss. Denna tanke borde leda oss till självförnekelse. Jesus är vår förebild. I fall Han skulle lägga Sin förödmjukelse och Sitt lidande åt sidan och ropa: ”Om någon vill följa efter Mig, låt honom behaga sig själv, och njuta av världen, så blir han Min lärjunge”, skulle stora skaror tro Honom och följa Honom. Men Jesus kom inte till oss med någon annan karaktär, än den saktmodige och korsfästes karaktär. Om vi vill vara hos Honom i Himmelen, måste vi vara som Han på jorden. Världen kräver sitt eget; och de, som vill vinna seger, måste lämna det, som tillhör den.