Jag blev bedrövad över, att han inte gav mig något vatten. Han sade: ”Det finns en hemlighet på botten av denna älv, som botar alla slags sjukdomar, och alla, som får det, måste våga sig ut i det. Ingen kan uppnå detta för andra. Var och en måste hämta det åt sig själv.” I det, att han drack ur glaset, såg jag hans ansikte. Dess färg var ren och naturlig. Han tycktes vara sund och äga livskraft. Då jag vaknade upp, var all min fruktan borta, och jag betrodde min man åt en barmhärtig Guds omvårdnad, och trodde helt och fast på, att han skulle komma säkert tillbaka till mig.