Syster Temple hade skickat oss ett meddelande om, att komma och be för henne. Vi begav oss skälvande dit, då vi förgäves hade sökt försäkran om, att Gud skulle ingripa till hennes förmån. Vi gick in i den sjukas rum, i förtröstan på Guds blotta löften. Syster Tempels arm var i ett sådant skick, att vi inte kunde röra den, och vi måste hälla olja på den. Så förenade vi oss i bön, och åberopade Guds löften. Smärtan och ömheten lämnade armen, medan vi bad, och vi lämnade syster Temple fröjdande sig i Herren. Då vi åtta dagar senare kom tillbaka, fann vi henne vid god hälsa, hårt arbetande vid diskbaljan.