I detta sinnestillstånd föll jag i sömn, och drömde, att en högrest ängel stod vid min sida och frågade mig, varför jag var så ledsen. Jag berättade för honom om de tankar, som hade tryckt ned mig, och sade: ”Jag förmår endast så litet gott, varför får vi inte vara hos våra barn, och njuta av deras sällskap?” Han sade: ”Du har gett Herren två vackra blomster, en vällukt ljuvlig som rökelse för Honom, och dyrbarare i Hans ögon, än guld eller silver, ty detta är en hjärtats gåva. Det river och sliter i hjärtesträngarna, som inget offer kan. Du bör inte se på de nuvarande tingen, utan hålla blicken riktad mot Din plikt, riktad mot Guds härlighet, och följa Hans vägröjande försyn, så skall stigen lysas upp för Dig. Varje självförnekelse, varje offer, skrivs troget ned, och kommer att inhösta sin lön.”