Söndag förmiddag mötte vi bröderna, och min man reste sig, för att tala om liknelsen med de tio brudtärnorna. Han kunde ej tala fritt ur hjärtat, och föreslog (130) därför, att vi skulle ha en bönestund. Vi böjde oss inför Herren och övergick till enträgen bön. De mörka skyarna jagades undan, och jag fördes bort i en syn, och blev åter visad ärendet med kvinnan. Hon framställdes för mig som varande i fullständigt mörker. Jesus rynkade pannan åt henne och hennes man. Denna isande min kom mig att skälva. Jag såg, att hon hade handlat som en hycklerska, genom att bekänna sig till helgelsen, samtidigt som hjärtat var fullt av fördärv.