Jag blev starkt uppmuntrad, då jag lyssnade till en predikan över orden jag tänker ”gå in till kungen”. ”Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.’” Ester 4:16. I sina kommentarer vände talaren sig till dem, som vacklade mellan hopp och fruktan och längtade efter, att bli frälsta från sina synder och ta emot Kristi tillgivande kärlek, men ändå hölls bundna av tvivel och träldom av fruktan och ångest för ett misslyckande härvidlag. Han rådde dessa, att överlämna sig själva till Gud och anamma Hans barmhärtighet utan förhalande. De skulle komma att finna en nådig Frälsare, redo att sträcka ut mot dem barmhärtighetens spira, liksom Ahasveros gav Ester ett tecken på sitt gillande. Allt, som krävdes av syndaren, skälvande i sin Herres närhet, var att räcka ut trons hand och vidröra trons spira. Denna beröring säkrade förlåtelse och frid.