Vi hade avtalade möten för två månader framöver, som omfattade uppgifter från Rochester, New York, till Bangor, Maine; och resan skulle företas med vår täckta vagn och vår trogna häst Charlie, som vi hade fått av bröder i Vermont. Det var svårt för oss, att lämna barnet i ett så kritiskt tillstånd, men vi beslöt att resa, med mindre det inträffade en förändring till det sämre. Om två dagar måste vi inleda färden, för att nå den första bestämmelseorten. Vi lade fram saken inför Herren, och förklarade, att vi skulle ta det som ett bevis för vår avfärd, om barnet visade hunger. Den första dagen skedde det ingen ändring till det bättre. Han intog ingen som helst föda. Nästa dag, omkring middagstid, bad han om soppa, och den stärkte honom.