”Jag är tacksam över, att jag nu kan ha mina barn hos mig, i min egen omvårdnad och bättre kan lära dem, att gå på den rätta vägen. [Då äldstebroder och fru White vände åter från en tur i Öststaterna till sitt hem i Rochester på hösten 1853, hade de sitt äldsta barn, Henry, med sig, som i fem år hade skötts om av broder och syster Howland.] I veckotal har jag känt en hunger och törst efter frälsning, och vi har njutit en nästan oavbruten gemenskap med Gud. Varför håller vi oss borta från källan, när vi kan komma och dricka? Varför längtar vi efter bröd, när det finns ett lager att ta av? Det är välfyllt och kostnadsfritt. Oh, min själ, ät och drick av det och insup dagligen himmelska glädjeämnen! Jag tänker inte hålla tyst. Guds pris finns i mitt hjärta och ligger på min tunga. Vi kan glädja oss i vår Frälsares fullhet. Vi kan äta och dricka av Hans vidunderliga härlighet. Min själ vittnar om detta. Mitt mörker har skingrats av detta sagolika ljus och jag kan aldrig glömma det. Herre, hjälp mig, att hålla det i levande erinring. Vakna upp, hela min själs kraft! Vakna upp och tillbed Din Förlossare för Hans makalösa kärlek!