Nästa dag tog vid, där vi hade slutat kvällen förut. De, som hade blivit välsignade av det (161) dyrbara mötet, bibehöll välsignelsen. De hade inte sovit mycket, för Guds Ande hade vilat över dem natten igenom. Somliga bekände sin förnimmelse av bristande enhet med oss och sitt avfallna tillstånd. Mötet fortsatte utan avbrott, från klockan tio om förmiddagen till fem på eftermiddagen.