Under de tre veckorna vi vistades i Rochester, blev mycket av tiden tillbringad i bön. Min man hade för avsikt, att sända bud till äldstebroder J. N. Andrews i Maine, till broder och syster Linsay i Olcott, och till Roosevelt, och be dem, som ägde tro på Gud, och kände att det var deras plikt, att komma och be för honom. Dessa vänner kom som svar på hans kallelse, och i tio dagar bad vi samfällt och allvarligt. Alla deltagare vid bönestunderna blev starkt välsignade. Vi blev ofta vederkvickta genom den himmelska nådens regn, så att vi kunde säga: ”Min bägare rinner över.” Vi både grät och prisade Gud för Hans rika frälsning.