Tyngda av skriv- och förlagsarbete, liksom av tillsynen av de många angelägenheter, som var knutna till det allmänna verket, fick äldstebroder White och hans hustru aldrig tid till, att slappna av. Omedelbart efter konferenssamlingen, blev de kallade till Wisconsin och Iowa, där de fick genomgå många vanskligheter. Strax efter att ha återvänt till Michigan, blev han slagen av delvis förlamning. En redogörelse för denna sjukdom, och för den drivkraft, som indirekt innebar hälsoreformrörelsen några få månader senare, gav fru White i The Review and Herald den 20. och 27. februari, 1866 och denna läsning utgör en del av texten i detta kapitel.]