Från den tidpunkten var jag säker på, vad min plikt var, och (177) aldrig frimodigare i, att framföra mitt vittnesbörd till folket. Sedan vi hade återvänt från Monterey till Battle Creek, ansåg jag det vara min plikt, att gå fram i Guds kraft, och befria mig från de misstankar och skadliga underrättelser om oss, som var i omlopp. Jag frambar mitt vittnesbörd, och berättade om det, som hade visats mig angående somliga av de närvarandes tidigare historia, och varnade dem för deras faror och tillrättavisade dem för deras felaktiga handlande. Jag sade, att jag hade svartmålats å det grövsta. Då familjer och enskilda framträdde för mig i syner, hände det ofta, att det visade var av privat natur och fordrade, att dolda synder tillrättavisades. Jag har i flera månader verkat mot fel, som andra inte känner till. Då mina bröder har sett dessa personer bedrövade och hört dem säga, att de inte vetat, huruvida de varit godtagna av Gud, samt att de har erfarit en känsla av modlöshet, har de lagt skulden på mig, som om jag borde tadlas för deras trångmål!