Vårt nästa möte hölls i Adams Center, New York. Det var en större församling. Det var flera personer på och omkring orten, vars ärenden hade visats för mig, och som jag närde ett djupt intresse för. De var människor med moralisk styrka. Några var i livsställningar, som gjorde den närvarande sanningens kors tungt att bära, eller åtminstone ansåg de det. Andra, som hade nått livets middagshöjd, hade uppfostrats till, att helighålla Sabbaten, men hade inte burit Kristi kors. Dessa var i en position, som tycktes göra det svårt, att få dem att reagera. De behövde väckas upp från sin förtröstan på goda gärningar, och fås att (182) märka sitt förtappade tillstånd utan Kristus. Vi kunde bara inte ge upp dessa själar, och arbetade med all kraft, för att bistå dem. Till sist blev de berörda, och jag har sedan dess blivit glad över, att höra från en del av dem, och goda nyheter om dem alla.