Jag blev modlös av den arbetsmängd, som väntade mig, och sade, att jag hade sysslat med, att skära till tygstycken åt andra i dryga tjugo år, och att mitt arbete inte hade blivit uppskattat, ej heller kunde jag se, att mitt arbete hade uträttat särskilt mycket gott. Jag påtalade för tygleverantören en kvinna, som han hade sagt åt mig, att (184) skära till en klädnad åt. Jag sade, att hon inte skulle bli glad åt klädnaden, och att det skulle vara slöseri med tid och material, att ge den till henne. Hon var väldigt fattig, inte så intelligent och hade dåliga vanor, varför hon snart skulle söla ned klädnaden.